Life As Anna

Året började FANTASTISKT det blev han å jag som jag egentligen försökte hålla mig ifrån, jag va så rädd att bli sårad. Men mina känslor blomma och jag va så otroligt kär, så till slut kunde kroppen å mitt hjärta inte hålla emot längre. Jag älskade honom å han älskade mig. Har aldrig känt sån kärlek någonsin förut, men redan från början hade vi våra upps and downs och vi hade det mer kämpigt än borde PGA MIG.

Jag å mina konstiga saker. Flippa för minsta lila, kände mig inte älskad eller sedd och grät floder för jag va så knäpp. Han visade mig ALLTID kärlek. Han älskade mig över allt och skulle göra allt för mig. Men ändå va jag så jävla knäpp. Vi hade våra bra å dåliga stuner men kom allltid tillbaka. För det va VI för alltid.

Många stora planer inför framtiden jag inte kommer avslöja än...

 

Sen kom smällen 😢 mamma blev sjuk, hon fick diagnosen lungcancer så livet blev åt helvete å lite till , upp å ner å fan va ledsen jag var och fortfarande är. Hon hade även metastaser på flera ställen i kroppen bla i ryggraden som kunde göra henne förlamad.

Min underbara pojkvän ställde upp för mig i vårt och torrt och stötta alltid mig, han är fantastisk men även han hade sina jobbiga problem som gjorden livet svårt för han men ändå kämpa han på.å jävla va jag är stolt. Innan jag och Alexander blev ett par så älska vi varandra men jag stod emot men han jaga vidare *sååå sött*

 

Med att tiden gick, vi går tillbaka till  Aug 2016. Så bjöd denna fantastiska människa mig på ett äventyr upp till Tierp Arena där det var biltävlingar å det va roligt. Men påvägen hem så började min fot helt plötsligt göra mer å mer ont så till slut kunde jag inte gå på den å utan att blinka så åkte vi till akuten på DS,  där satt vi i många timmar å vänta. Han satt där vid min sida och när vi äntligen fått träffa läkaren så va foten typ återställd, de konstigaste jag upplevt så vi åkte hem.

 

Några månadet gick å jag å Alexander va ifrån varandra (fortfarande 2016) då det blev lite strul kring lite saker så jag flyttade vidare (var hemlös under ca 1år)

Nån gång i oktober så fick ja nog, ja gick upp till sov å dom gogkände ett hotell i några veckor men 1 Dec där jag bor nu så fick jag ett rum på ett vandrarhem näsbypark. Funkar helt ok.

 

Jag å min älskade Alexander började umgås igen å åter igen va vi in en sväng till akuten (nov/dec 2016) men denna gång va det pga min rygg, kunde knappt gå å de va de jävligaste. Glömde nämna att jag var till läkaren 2-3 ggr å de va bara muskelvärk. Ta lite Alvedon å paraflex så blir du br + sjukgymnastik.. MEN HALLÅÅÅÅÅ!!! Kunde inte ens klä på mig. Tackar gudarna för att Alexander finns.

 

Nu kommer vi till när jag å Alexander bestämde oss för att nu är det VI. Vi hade lite sms på nyårsnatten å så, kommer inte exakt ihåg när vi sågs men det pirra i magen ordentligt, för det va då jag för första gången erkänt att jag va så kär i han så allt föll sig naturligt.

Vi gick ut med det 26 januari.

 

11 januari va vi in till akuten IGEN pga ryggen, där läkaren konstaterade att nått inte va som det skulle, så hon undersökte mig skrev ut starka mediciner och remiss till magnetröntgen. 

Tyvärr dröjde det innan MR va dax å jag å min älskade Alexander hade så otroligt många onödiga bråk att han under flera ggr åkte men kom alltid tillbaka tack åter igen för det. Min kärlek till den människan går inte på några villor beskrivas med ord, en känsla jag aldrig känt. JAG ÄLSKAR HAN SÅ!!!

 

 

          

 

MEN..... Vi gick isär, de här är så jobbigt att skriva om, tårarna rinner å rinner.. Det va ju han jag skulle va ihop med, våra planer skulle ju upplevas och vi skulle älska varandrs som vi alltid gjort.

Min bästa vän, min stöttepelare, min andra hälft har lämnat mig å det gör så ont. Å allt är mitt fel.. jag knäppa mig å säger dumma saker gör elaka saker och är dum. 

Men en sak är så säker som det skrivs är att jag ska söka hjälp för mina knäppsaker och jag ska ska fina mitt inte ro och sluta va så egoistisk å krävande.. jag är så jävla dum. Å jag kommer kämpa mig gråhårig (fast det blir ja väl snart ändå) att få tillbaka dig Alexander.

Du är min gåva här i livet å jag vill leva vare sekund med dig, du betyder mer än du någonsin kan förstå

Jag accepterar att du måste reda ut din egna resa först jag vill gärna att du hör av dig.

Vi har bott sambos flera perioder

 

Bara några dagar efter att Alex åkt så vände sig livet en gång till upp å ner. Min rygg, ja kunde inte röra mig. 

Alexander 💔 lämnade mig på lördagen och på tisdagen fick jag ringa ambulansen då ja inte kunde röra mig.

Dom sköt i lite morfin i armen så kunde jag röra mig lite. Efter många timmar så blev jag hemskickad i en sjuktransport.

Samma veva nästa dag.

Ringer ambulansen får en 8-10 tal å in på akuten.

Där konstateras ju att ja behöver hjälp. Så blir inlagd på dv 56 i sal, där jag än är kvar.

 

Fortsättning följer (ögonen går i kors nu)

 

XOXO